Jag tänker på allt som hänt under typ 10 år. Vilka trista händelser men också lyckliga händelser ❤️ Allt som hände mitt ex och mig. När jag var tvungen att säga upp mitt jobb på en förskola som jag haft i 5 år för att flytta upp till Småland. Lämna allt man hade här nere och börja leva med skyddad identitet. Hur ens liv nästan raserade och allt blev plötsligt jobbigt och svårt. Man kunde inte teckna försäkringar inte stå på något abonnemang man kunde verkligen ingenting. Posten skickades till Skatteverket i Malmö som sen skickade till oss. Nä fy farao och leva så. Det var verkligen en prövning. Sen när vi bestämde oss för att bryta vår förlovning och göra slut. Vi mådde inte bra någon av oss. Men idag är jag glad att leva som en normal Svensson igen. Saknar dock lägenheten lite som jag hade i Jönköping.
Jag flyttade tillbaka till Malmö men exet stannade kvar i Jönköping. Han hitta en nu tjej och idag är dom gifta med ett barn.
Bodde ett bra tag ihop med S hos hennes pappa. Bara det liksom... Jag flyttade inte ens ner och bodde hos mamma eller pappa.
Börja plugga missbruk och socialpsykiatri. Och idag jobbar jag med det.
Träffade min fina älskling/sambo och i år firar vi 3 år tillsammans. Men jösses vilka turer vi haft. Och det har inte varit lätt men kärlek övervinner allt tydligen eller jag hoppas det.
Jag flyttade in hos honom och hans mamma då han bodde hos henne ett tag. Sen flyttade hon till Trelleborg och kvar blev vi. Inte världens bästa lägenhet men vi fixar och donar. Det blir bra så småningom. Vi pratar om hus framöver och det hade varit så härligt.
När jag och älsklingen börja lita på varandra och släppa det gamla så hände nått.
Men är inte redo än att berätta. Slutet på året kunde varit bättre definitivt men bara och gilla eller försöka iallafall.
Men nu är där andra saker som gör mig ledsen. När ska jag få må bra jämt? Vissa saker påverkar mig mer än andra tror. Jag är glad för andras skull men mitt hjärta gråter och jag har inte glömt än. Jag kan än idag räkna dagar att så lång tid är kvar och undrar vad dom hänt osv. Men tyvärr kommer jag aldrig få veta men kommer alltid vara glad för andras skull.
Jag har lite panik lite ångest just nu över att jag inte trivs med mitt jobb. Egentligen inte jobbet i sig utan tiderna och resan. Jag måste ta tag i och ta körkort. Vilken befrielse det hade varit för oss. Jag hade kunnat få jobbet jag verkligen vill ha.
Sen pratade jag med min syster. Hon är så ledsen och allt där hemma. Usch vad hon får ta mycket just nu. Hon jobbar med sitt vanliga jobb. Hon har sin verksamhet och hon har 2 barn och 2 hundar och en man men ändå han jobbar 7-16 jobb och tar barnen på kvällen ibland. Hon har dom hela tiden utom när hon åker och jobbar. Men dagarna hon är ledig är barnen lediga. Jag mår ibte bra när mina nära och kära inte mår bra.
Pratade med pappa idag med. Han säger att allt är bra men ibland undrar jag. Det känns som om han döljer nått ibland. Men jag vet inte vad... Men hoppas han är ärlig. Älskar min pappa. Det är han och jag.
Sådär. Bara 4 timmar kvar. Vill inte vara här. Vill ha semester.
Peace and Love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar